Legenden om Silverskogen
-Kära Scouter, kom så nära att Ni känner doften av svart magi och hör de uråldriga andarna viska,, låt mig sedan få berätta lite om sägnen kring Silverskogens ring.
Historien från 1600-talets början tilldrar sig platsen, just här kring Silverskogen i Dömle. En av magins mörkaste och mest välbevarade platser.
Skogen är mycket gammal, där mossan i marken bebos av vättar och andra småväsen.,, Men även sköna jungfruar, trollkarlar och häxor lever i denna magiska skog. Enligt sägnen berättas det att Silverskogen kanske är en värld till för att lura och skrämma våra sinnen..
Nåväl,,,,Året var 1623. Åskan slog och regnet haglade ner denna stormiga natt för snart 400 år sedan. Berättelsen uspelar sig just här i området som omger det hus vi nu befinner oss i – Scoutgården,, eller Solbergsgården som den egentligen heter.
Kammarjungfrun Emelie som arbetar här på Solbergsgården har precis återvänt från forsen där hon tvagat sig. När hon kammat sitt hår, förstod hon att något inte stod rätt till… Hon såg i spegeln att hennes ring var borta.. Skyndsamt begav hon sig snabbt ned till forsen för att leta reda på sin älskade ring..
När hon lämnat sin kammare på väg ned till forsen så blev hon helt stel i kroppen ..,,,
Längre ned på ängen möttes hon av blicken från en gneitölv, dvs en varelse med näsa som en järv, ögon som en uggla och kropp som en apa…. Den hade raggigt hår och långa klor på sina fingrar.. Emelie stannade till och väntade tills varelsen passerat ängen och rört sig vidare in i skogen.. En Gneitölv, är inte särskilt farlig,, men de är mycket fula och släpper vedervärdiga lukter bakom sig.
Gneitölvar jagas av Silverskogens jägarmästare för att hålla den magiska faunan i balans eftersom gneitölven gärna äter vättar till både kvällsmat och frukost.. Vättar behövs, tro mig…
Nåväl,,I Silverskogen finns annat än gneitölvar, vättar och annat oknytt , det viktiga är.. att så länge man inte är elak och för osanning omkring sig , så låter Silverskogens väsen en att vara i fred, oftast i varje fall…..
Kammarjungfrun Emelie var däremot oerhört ledsen över att hennes ring var borta…. Hon återfann inte sin ring och kom tillbaka till sin kammare för att sörja sin förlust.
Tyvärr förtäljer sagan också att om ringen inte kommer tillbaka, så kommer en förbannelse att drabba kammarjungrun, då ringen är magisk och besitter oanade krafter att påverka vårt klimat… Emelie kommer nämligen att gråta floder från midnatt och i tusen år framöver,, forsen kommer torka ut och vårt dricksvatten kommer att försvinna…
Vad kan ha hänt med Kammarjungfrun Emelies ring?
Det måste Ni - scouter - ge Er ut och ta reda på – Rättvisa måste skipas!
Eder Wissman
Trollkarl